Idag har jag släpat hem vad som kändes som en helt enorm pumpa. Samtidigt tror jag att jag köpte halva affärens förråd av tacos. :P

Men, men. Vad ska jag med en pumpa till? Jag ska naturligtvis göra ett pumpahuvud till halloween. (Som jag fortfarande påstår är samma dag som allhelgona, inte helgen före. Svenska kyrkans tråkmånsar ska minsan inte få lägga beslag på en helg för eget bruk.) Men, kan man ju undra, det är väl inte en "svensk" sed. Nej, kanske inte. MEN. Jag ser inte varför den inte skulle kunna höra ihop med den svenska traditionen. Allhelgonanatten är ju spökenas och andarnas natt. Låt mig berätta om vad man använde pumpalyktorna till så förstår ni kanske.


Om jag förstått saken rätt så började seden med att skära ut ansikten ur olika rotsaker i Irland. Från början använde man visst rovor och liknande. Det var först när Irländska emigranter tog sig till USA som man började skära ut pumpor istället.
Anledningen till detta var att man trodde att under allhelgona (All hallows eve (Alla helgons afton) som senare blev Halloween) så steg alla själar upp ur sina gravar och alla var inte vänliga utan onda andar smög runt kring husen och ställde till oreda. Därför skar man ut hemska ansikten i lyktorna för att andarna skulle tro att en förskräcklig ande redan intagit huset och därmed skulle de låta det vara.


Så, för att vara på den säkra sidan och skydda mitt hus från eventuella onda andar ska jag sätta ut en otäck pumpa på trappan. :P


Det var ytterligare lite onödigt vetande. Ha en bra natt.

/ Jinx


Sådär så är bloggen ordnad för hösten. En ny bakgrund som såg riktigt höstruskig ut. Nästan som utanför fönstret här hemma.

För nu har hösten kommit med besked. Det finns inte ett löv kvar på lönnen och alla fina färger har försvunnit. Det enda som återstår nu är att invänta vintern.

Jag har alltid tyckt om hösten. Det är på något sätt min årstid. Vackert, lagom varmt och kan bjuda på flera fina dagar som man kan njuta av på ett annat sätt än på sommaren när man nära nog håller på att kvävas av värmen.

Här går allt sin gilla gång. Vovven växer och börjar bli så "vuxen" att man blir rent chockad. Det har ändå bara gått lite mer än två veckor sen han kom hem hit och det är redan stor skillnad.

Lilltrollet har gått sina första steg i måndags och igår. Bara några få stapplande steg men vi väntar med spänning på att få se henne ta sig runt på egna fötter. Det skulle underlätta enormt om hon tog sig fram själv om så bara lite, lite.

Själv har jag börjat planera så lätt inför min födelsedag. Det blir inget märkvärdigt. Tänkte bjuda några vänner på mat någon helg när det passar oss alla. Jag är faktiskt nästan tacksam över att jag av naturliga skäl inte kan ha något röjarkalas. Bebis i magen är en lysande ursäkt. ;)

Tror det får bli allt för ikväll.
God natt alla! / Jinx



Använder Blogger.