Äntligen har snön börjat smälta utanför och solen värmer så skönt (även om den idag mest lyst med sin frånvaro). Vårvindarna kring huset har varit milt sagt friska och vovven drar in grus nog för en hel sandlåda varje gång han varit ute.

Det blev en vända till stan idag för att handla det allra nödvändigaste och så åt vi på McDonalds. (Romantiskt värre… Ler med tungan ute) Och ännu en gång kunde jag konstatera att magen börjar bli riktigt besvärlig. Trånga restauranger och en kolossal mage går liksom inte riktigt ihop. Nåja. Tur att det inte är många veckor kvar nu. På sin höjd sju. Även om jag hoppas att det blir lite tidigare den här gången också. (Fast jag vill gärna vara hemma igen till påsk. Blinkar)

Ikväll har jag ägnat mig åt att fylla på förrådet av scrapbooking-grejor. Tyvärr fick jag lov att hejda mig en aning med tanke på ekonomin. Men en fotoskrivare hade förstås inte varit dumt. Blinkar Det finns inte någon som vill bli av med en sådan?



Lämnade Billy hos veterinären för att dra ut tänder i morse. Okristligt tidigt, tycker jag i alla fall som vant mig vid sovmornar.

Och för er som undrar kan jag meddela att det blev tre mjölktänder utdragna och allt gick bra. Vovven är bara lite spak men det är hopp om livet Ler med tungan ute. Som tur är hade jag redan förutsett det och därmed ordnat att lilltjejen var hos barnvakt hela eftermiddagen och kvällen..

Det var hur som helst inte riktigt vad jag tänkte skriva om. Igår landade nya numret av Hundsport i brevlådan. Inget märkvärdigt egentligen, men i den fanns en artikel med titeln “Hundälskarna”. Dessa “hundälskare” som man helst vill strypa eftersom de inte är något annat än djurmisshandlare.

Det behöver förresten inte vara hundar. Det kan vara en katt, en häst, marsvin, kaniner, ja vad fan som helst. Och det handlar om missriktad välvilja och uppenbart oförstånd.

Det är kanske lika bra att göra några saker klart först. Ja. Jag väger för mycket. Men jag är en vuxen person och vad vuxna nu väljer att göra eller hur de väljer att leva det skiter jag fullständigt i. Så länge det inte drabbar någon annan än de själva. Men att övergöda djur tills dess att de inte kan gå för att höfter, knän och ryggar värker och de flåsar som ånglok redan innan de gått utanför dörren är inte ett tecken på välvilja. Det är rent och skärt djurplågeri.

Sen kan listan fortsätta. Hundar som inte får tänderna kollade (och vid behov fixade), hundar och andra husdjur inte får klorna klippta vid behov eller öronen kollade. Djur som inte får skador omsedda innan de utvecklats till bölder… Inget av detta är förenligt med att vara “djurälskare”. Klarar man inte av att fixa såna saker ska man inte heller skaffa sig några djur.

Och nej, jag skulle inte klara av att vara veterinär. Inte för att jag inte skulle klara av att ta hand om några skadade djur. Utan för att jag förr eller senare skulle klippa till någon korkad djurägare.


Använder Blogger.